Jag tillåter mig att citera ur Filters senaste nummer (24) vad Mattias Göransson skriver i sin “ledare”:
“Tre veckor efter den resan (till Etiopien och rättegången mot Martin Schibbye och Johan Persson) hälsade jag på den cancerdrabbade kollegan Hannes Råstam. När jag skrev om Hannes i Filter i fjol hade han en stor förhoppning: att hinna få se den av honom själv rentvådde Thomas Quick friad från dennes sista morddom. Då räknade Hannes med att vara i livet i åtminstone ett halvår till – och längre än så skulle rättsprocessen inte behöva ta.
Sedan dess har inte mycket hänt med Quicks återstående ansökningar. Samtidigt har de som är skyldiga till rättsskandalen fortsatt att göra vad de kan för att obstruera. Quick-åklagaren Christer van der Kwast JO-anmälde i höstas två kollegor som bara hade slagit fast vad hela det svenska folket tack vare Hannes Råstam redan vet: att åtta ouppklarade mord felaktigt men bekvämt har tillskrivits en tvångsintagen psykpatient. Och så sent som i julas avfärdade van der Kwast hela resningsförfarandet med att överåklagaren “har fallit för frestelsen att undvika en medialt besvärande situation genom att tillmötesgå de högljudda kritikerna”.
Hannes Råstam är i skrivandets stund väldigt illa däran. Läkarna kan inte göra mer.
Vi andra journalister är nu skyldiga honom – och den svenska demokratin – att bita oss fast i den här frågan tills ansvar har utkrävts.”
Jag behöver inte tillägga något.
Välkommen att också läsa min andra blogg, Vägen till frihet.
Hosjö, Falun 19/1 2012. Foto: Eva Hazianastasiou.
