Fri (50).

23 november, 2014

 

När novembermorgonen drar upp rullgardinen och släpper in ljuset finns jag där. När räven hoppar på åkern för att skrämma upp sorken står jag en bit ifrån och ser på. När vinden rör tallkronan och min kind ser och känner jag detta fantastiska: jag är fri, för första gången på 24 år får jag uppleva hösten och vara med om hur den byts till vinter.

 

2014-11-05 005

 

 

 


Fri (49).

9 november, 2014

Morgonen vilade tyst. Över Indalsälven låg nattens dimtäcke kvar och nattkylan, som dröjt kvar, knarrade under skorna . Jag stannade till på heden när tre rådjur sprang mot skogsbrynet. Tystnaden sjöng stillhet och soluppgången målade tallkronorna i guldfärger. En stund i livet, några ögonblick av mening.

 

 

Söndag 9/11 2014

Söndag 9/11 2014


Fri (48).

2 november, 2014

När jag var ofri, fångad fysiskt och mentalt bakom pansarglas, metertjocka väggar och murar, i trång sekterism utan utrymme för fritt tänkande gick jag i långa korridorer till synes utan slut, utan öppningar för frisk luft. När Hannes Råstam kom 2008 var det som om han gläntade på en dörr i korridorens ände. Jag andades luften som kom in och till slut kunde jag bända upp dörren helt och slippa ut.

I veckan har jag besökt Sveriges längsta korridor. I ett sammanträdesrum i ena änden av denna enormt långa korridor mötte jag Bergwallkommissionen som nu utreder vad det var som hände i Säters slutna värld.

Två långa korridorer, två helt olika världar.

Korridoren, Säter.

Korridoren, Säter.

Här, i Garnisonens byggnad finns Sveriges längsta kontorskorridor.

Här, i Garnisonens byggnad utmed Karlavägen i Stockholm, finns Sveriges längsta kontorskorridor. (Bild från Wikipedia)


Fri (47).

29 oktober, 2014

Jag tröttnar inte! Jämtlands himmel bjuder mest varje höstmorgon på ett färgsprakande skådespel, det är förunderligt att se hur den tidiga timmens penslar målar:

2014-10-26 005

2014-10-28 015

2014-10-28 019

2014-10-27 023


Fri (46).

27 oktober, 2014

Klockan var 7:48 när dagen öppnade sig. Soluppgången hade målat morgonen i brandgult och rött och i skogsgläntan såg jag en älg kliva tysta steg medan vinden sjöng höstkoraler. När jag nådde backens krön, den som gav mig utsikt mot fjäll och över hed, sjönk natt och gryning till mark och dagen bestämde nuet. Jag är så tacksam över att jag var där.

Klockan 7:48 den 27 oktober 2014.

Klockan 7:48 den 27 oktober 2014.


Fri (45).

23 oktober, 2014

Detta är det viktiga idag: Promenaderna i ljus som målar varje timme av dygnet i olika nyanser, kaffet som doftar underbart på skrivbordet, raderna som blir till när jag sitter där; det skrivandet  som berättar om alla åren i ofattbart skeende, om vägen ur vanmakt och uppgivenhet.

Jag är fri. Och jag är fri att berätta. Jag tror att min historia är viktig och det är befriande att skriva den. Domstolen har idag bestämt att jag skall fortsätta lämna urinprov. Jag är den ende i Quickhärvan som kontrolleras men jag vet att jag också är den ende av de medverkande i den  som inget har att dölja. Det gör mig samtidigt frias.

 

2014-10-18 012

18/10 2014


Fri (44).

18 oktober, 2014

När morgondimman lättar och trädens nakna kvistar klätt sig i rimfrost finns jag i något nytt, eller rättare, i något som jag inte upplevt på mer än två decennier. Tillsammans med S och K besökte jag idag en fågelsjö i västra Jämtland.  Vattnet var fruset, inga fåglar förutom en vilsen talgoxe syntes till.

Frid.

Jag är oerhört tacksam över att jag får finnas i detta, att igen få uppleva naturen och årstidsväxlingarna. När jag ser vit snö på grön grankvist eller blank is på skogstjärn lever jag tiden, finns i nuet. Det är underbart att kunna göra det.

18/10 2014.

18/10 2014.

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare