Valdag.

14 september, 2014

Under alla år i fångenskap var det två dagar som jag klädde mig lite finare; julafton och valdagen. Det var mitt sätt att markera det högtidliga, att ta in och känna det som alltid betytt mycket för mig. Julafton var familjens stora högtid, som barn och ung vuxen var den dagen den allra bästa på hela året och jag minns inte annat än fina jular.

Valdagen var den dag där min röst var lika mycket värd som någon annans. Så är det förstås fortfarande och jag är oerhört stolt över att det är så. Att rösta är självklart. Och att respektera dagen med lite finare kläder och fira den med med en god måltid likaså.

Rösterna lagda.

Rösterna lagda.

Valdagsbuffé.

Valdagsbuffé.


Fri (37).

11 september, 2014

När världen runt mig stormar eller gråter över tillkortakommande vet jag: Jag är fri och det blev jag  den 17 september 2008. Det var då jag sa som det var till Hannes Råstam och det var då jag i djupet av mig själv kände att jag skulle vara sann. Det har burit i sex år. Jag fortsätter min livsresa och jag gör det på samma vis.

Från morgonens promenad.

Från morgonens promenad.


Fri (36).

31 augusti, 2014

Fri.

Morgonpromenaden: Över Indalsälven svävade dimman, solen lekte ljusspel i de små vattendropparna, och vid den sanka ängen nära kyrkan seglade en kärrhök, reflekterade ljuset med sina utspända vingar innan den gömde dem intill kroppen och dök.

Jag har idag varit fri i fem månader. Och nu vet jag med bestämdhet: det är inte friheten som är svår, det är fångenskapen.

Jag gick från älven upp mot skogen. Söndagsmorgonens tystnad andades frid. Intill vägen, där solrosor och potatisland delade plats och trivsel, stod en ängel. Jag stannade och såg på den och tänkte: jag har sällskap, sannerligen har jag sällskap. Och allt kändes gott.

Ängeln jag mötte under morgonpromenaden.

Ängeln jag mötte under morgonpromenaden.


Anmälan.

27 augusti, 2014

Det är allvar och allvarligt.

Min, eller vår – Thomas Olsson är författaren och den sakkunnige – anmälan till JK angående Göran Lambertz är en gedigen sammanställning av justitierådets försök att under resningsprocessen påverka åklagare och domstolar. Det är mycket obehagligt att fortfarande jagas av en företrädare för vår högsta domstol men det allra allvarligaste är att han aktivt under resningsprocessen  försökte se till att några eller någon av TQ-domarna inte upphävdes. Vi visar i vår anmälan Göran Lambertz enträgna försök att påverka processen.  Tack och lov visade både åklagare och domstolar integritet.

Vår anmälan är allvar om något mycket allvarligt.

Foto: Elle-Kari Bergwall Cabrera.

Foto: Elle-Kari Bergwall Cabrera.


Fri (35).

23 augusti, 2014

Jag erövrar friheten varje dag. Eller rättare; jag kommer på mig själv att jag tänker ”javisst ja, jag är fri” när jag funderar på att åka till min syster eller plocka bär, när jag öppnar dörren med egen nyckel eller blir sugen på en grönsakssoppa – jag är fri att göra det jag vill och fri att  inte be om lov för det ena eller det andra. Varje dag, på blomsteräng eller regntung skogsväg, på bussen eller i flygplanet på väg till Medelhavet, när jag hänger tvätt eller stuvar makaroner, när jag vaknar eller kollar mobilen innan jag släcker sänglampan för natten, slås jag av orden ”javisst ja, jag är fri”. Det är underbart att det är så.

Jag, fri, vid Medelhavet alldeles nyligen.

Jag, fri, vid Medelhavet alldeles nyligen.


Fri (34).

16 augusti, 2014

Jag öppnade dörren och klev in i en värld jag aldrig tidigare besökt.

Medelhavets vågor skummade stenar mjuka och när jag såg solen illande röd dyka ned vid randen av alla vågors början, kände jag friheten djupt i mig själv.

Nu andas jag Jämtlands svala vindar igen. Hallonbuskarna utmed skogsvägen dignar av bär och vid  fjälltoppens rygg vässar hösten sina färgpennor. Jag är i detta; fri vandrar jag min stund och fri tar jag emot.

Sommaren 2014

Som havet själv, tänkte jag när jag såg denna dörr.


Fri (33).

8 augusti, 2014

Dagen vill inte riktigt lämna sina timmar. Vågarnas brytning mot strandens stenar fångar ljus som inte finns och ritar med sitt skum färglösa bilder av tid som är. Inget då och inget sedan, bara detta nu. 
Mina steg kastar ingen skugga där jag går men när jag tyst ropar min närvaro hör jag hur havet svarar bekräftande.
Så plötsligt faller natten till jord. Karlavagen spretar i rymd och hur jag än kisar ser jag ingen dag. Den är förbi, bortom sig själv och aldrig mera skall den ge gräset färg eller rodna människors hud.

IMG_2580-0.JPG


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 112 andra följare