Fri (53).

20 december, 2014

Jag tänker ofta på Hannes Råstam.

Jag mår väldigt bra, trivs med tillvaron och det jag gör – många resor har det blivit sedan april, både utomlands och i Sverige. Efter julstädningen idag (puh!) belöningsfikade jag och tänkte

- Vad bra jag har det!

Utan Hannes insats och grundliga journalistik hade jag i år varken rest eller städat, belöningsfikat och mått bra.

Hannes är min hjälte. Han är död men lever i hög grad vidare.

 

 

Hannes Råstam. Foto: Cato Lein.

Hannes Råstam. Foto: Cato Lein.


Fri (52).

8 december, 2014

Jag är på resa, framåt och bakåt i tiden. Idag gick resan till Gården Djupabäck i Hälsingland. Min kusin Bengt och hans fru Monica hade lokaliserat huset där min mormors farmor, Stina Olsdotter föddes 1822 och dit åkte vi idag. Huset på bilden lyser ålder och värdighet. Det var en mäktig känsla att känna på timmerstockarna, som än idag ger värme till människor, och veta att Sina Olsdotter vuxit upp där, att jag i detta hus har en del av mina rötter.

Tidigare på dagen hade jag träffat Sigge, min farmor och farfars sondotterdottersson – den första medlemmen i min farmor och farsfars femte generation.

 

Stina Olsdotter, Sigge och jag – delar av samma.

 

Gården Djupabäck

Gården Djupabäck 8/12 2014.


Fri (51).

4 december, 2014

 

Jag var där, precis då natten blev till dag.

En tall reste sig mot ljuset innan morgonens dis hunnit tvättat bort allt mörker.

Jag var där när solen bröt sönder det sista av nattens tystnad och jag hörde hur dagen ljöd nytt.

Jag var där, precis när natten blev dag.

Morgon 19/9 2014.

 


Fri (50).

23 november, 2014

 

När novembermorgonen drar upp rullgardinen och släpper in ljuset finns jag där. När räven hoppar på åkern för att skrämma upp sorken står jag en bit ifrån och ser på. När vinden rör tallkronan och min kind ser och känner jag detta fantastiska: jag är fri, för första gången på 24 år får jag uppleva hösten och vara med om hur den byts till vinter.

 

2014-11-05 005

 

 

 


Fri (49).

9 november, 2014

Morgonen vilade tyst. Över Indalsälven låg nattens dimtäcke kvar och nattkylan, som dröjt kvar, knarrade under skorna . Jag stannade till på heden när tre rådjur sprang mot skogsbrynet. Tystnaden sjöng stillhet och soluppgången målade tallkronorna i guldfärger. En stund i livet, några ögonblick av mening.

 

 

Söndag 9/11 2014

Söndag 9/11 2014


Fri (48).

2 november, 2014

När jag var ofri, fångad fysiskt och mentalt bakom pansarglas, metertjocka väggar och murar, i trång sekterism utan utrymme för fritt tänkande gick jag i långa korridorer till synes utan slut, utan öppningar för frisk luft. När Hannes Råstam kom 2008 var det som om han gläntade på en dörr i korridorens ände. Jag andades luften som kom in och till slut kunde jag bända upp dörren helt och slippa ut.

I veckan har jag besökt Sveriges längsta korridor. I ett sammanträdesrum i ena änden av denna enormt långa korridor mötte jag Bergwallkommissionen som nu utreder vad det var som hände i Säters slutna värld.

Två långa korridorer, två helt olika världar.

Korridoren, Säter.

Korridoren, Säter.

Här, i Garnisonens byggnad finns Sveriges längsta kontorskorridor.

Här, i Garnisonens byggnad utmed Karlavägen i Stockholm, finns Sveriges längsta kontorskorridor. (Bild från Wikipedia)


Fri (47).

29 oktober, 2014

Jag tröttnar inte! Jämtlands himmel bjuder mest varje höstmorgon på ett färgsprakande skådespel, det är förunderligt att se hur den tidiga timmens penslar målar:

2014-10-26 005

2014-10-28 015

2014-10-28 019

2014-10-27 023


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 118 andra följare