Fri (10).

20 april, 2014

Jag promenerade i morse mina barndomsvägar. Det var mycket länge sedan jag besökte Korsnäs, jag gjorde det senast tillsammans med polismannen, psykologen och advokaten under de förvirrade åren då svart var vitt, upp var ner och jag någon annan. Tillsammans smutsade vi mina minnen. Idag gick jag Bruksgatan nykter och utan sällskap av trosivrare. Det var befriande. När jag letade stigen vid Björkbacken mindes jag precis hur den  vindlat sig och när jag stod vid Runns strand vid Masugnen kom jag tydligt ihåg hur spännande det var att se flötet stilla guppa. Friheten idag handlar väldigt mycket om att vara sann.  När Bruksgatan vilar i påskdagsmorgonen och jag ser Runn glittra från dess backkrön, minns jag mina barndomsår som de var. Då är jag också fri att vara den jag är idag.

Korsnäs påskdagen 2014.

Korsnäs påskdagen 2014.


Fri (9).

16 april, 2014

När jag skrev det här prunkade sommaren grön och under klarblå himmel flög svalorna sin dynetomflygning, maskrosor lyste sina blommor och rosenbuskar berusade insekter, det nyfödda rådjurskidet reste sig på ostadiga ben och ammade sin mamma och myrstacken bakom furans raka stam sjöd av liv.

I Kvarnsveden gick Kristian Gidlund sina barndomsstigar och tog in allt detta, alla dessa rörelser, allt växande och alla vindar. Han gick där med sin långa, tunna kropp och när han ropade på sin hund sprang den ivrigt fram till honom och den rågblonde mannen, han som talade dalmål och skrev så bra, han som var Kristian och som snart skulle dö, böjde sig ned och kysste hundens nos. För en stund fanns ingen död, bara liv, bara kärlek.

Kristian var och hälsade på mig dessa sommardagar. Nu när jag går vägen rakt fram och ser kungsörnen segla strax under molnen vet jag inte om det var så att Kristian var fri och jag fången. Men ett vet jag: Kristian bar ödmjukhet till mig och jag hoppas att jag förvaltar den gåvan väl.

Teckning: Anna Lewenhaupt.

Teckning: Anna Lewenhaupt.

 


Fri (8).

14 april, 2014

Att se skogens träd utmed knagglig väg och ett stilla vatten där ljuset tränger undan natten är frihet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA


Fri (7).

11 april, 2014

Jag finns i ett sammanhang. Jag säger det ofta, som för att hamra in ett budskap, en sanning.

När resningsprocessen startade i oktober 2008 satte jag upp ett antal målbilder. Förutom den självklara, att bli friad i samtliga fall, satte jag och en god vän upp en gemensam målbild: frigivningskalas hemma hos henne. I slutet av denna månad är det dags. Tillsammans med syskon, syskonbarn och vänner äger festen rum.

När justitierådet eller minnesexperten träder fram i media och berättar om sina möten hemma hos bygdereportern i Öjeskogen kränker de min famil. Justitierådet väljer att bortse från de förhör Quickutredarna höll med mina syskon, förhör som gömdes undan, och minnesexperten låtsas inte om de föreläsningsturnéer han gjorde där han visade foton på syskonen och samtidigt fantiserade om deras uppväxt.

Jag finns i ett sammanhang. Varje gång justitierådet eller professorn i psykologi, minnesexperten, påstår att domarna var riktiga kränker och skadar de syskonen och syskonbarnen. Men mina målbilder kan de inte förstöra. Kalaset är nära.

Morgonpromenaden 11/4 2014.

Morgonpromenaden 11/4 2014.

 


Fri (6).

9 april, 2014

Jag har många gånger under resningsprocessen sagt att jag som fri kommer att gå rakt fram. De första veckorna i Jämtland har också inneburit detta: att gå rakt fram, att öppna dörren när jag själv önskar det och gå min promenad. Det känns fortfarande märklig och väldigt bra. Jag bröt för snart sex veckor sedan en ryggkota så ryggen krånglar och bökar, smärtar och gör mig stel men hindrar mig inte från att njuta min promenad.

Vägen rakt fram den 9:e april 2014.

Vägen rakt fram den 9:e april 2014.


Fri (5).

7 april, 2014

Jag var fallen isär. När jag nu går min morgonpromenad samlar jag ihop det som trasades sönder: hundens krumsprång i snön, kråkans vingslag över skog och och blek sol bland snötunga moln vidgar det som är nu och hjälper mig att se det som varit. Frihet är också detta att våga röra vid allt det svåra.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA


Fri (4).

3 april, 2014

Medan Quicklaget smider ränker hos bygdejournalisten i Öjeskogen andas jag frisk luft i fjällvärlden och Bergwallkommissionen dammar av märkliga protokoll och förfärande rapporter från en justitiekansler, en minnesexpert, en ”försvarsadvokater” och rättspsykiatri. Medan konspirationsteorier flödar och byggs av en ledamot i vår högsta domstol och av en professor vid Stockholms universitet går jag rakt fram, rak i ryggen, trygg i vetskap om att jag inget har att dölja.

Från min morgonpromenad den 3 april 2014.

Från min morgonpromenad den 3 april 2014.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 107 andra följare