Fri (29).

24 juli, 2014

När jag satt på verandan hos S och B idag, med utsikt över blank sjö, med allt det gröna inpå och med eftermiddagens varma, blåa himmel  över nästan dallrande varm luft, fick jag frågan hur jag stod ut under de sju tysta åren som följde efter det jag slutat med narkotikan och den galna terapin. Jag svarade att jag inte stod ut men att oerhört stränga rutiner hjälpte mig att överleva och att de sju tysta åren blev en hjälp under den långa resningsprocessen; jag hade lärt mig att ta dag för dag.

Igår, när jag rest några mil, förbi Åreskutans nu nästan helt snöfria topp och i bedövande vackert sommarlandskap, och satt i samspråk med nyfunna vänner fanns jag  i tacksamhet över att jag stod ut under de sju åren och att jag  orkade resningsprocessen.

Jag går nu vägen rakt fram, hur den än svänger gör jag det. Frihet är att äga sina steg och jag kan göra det tack vare människor som S och B och många, många andra. Det är fantastiskt att det är så och aldrig under de sju tysta åren kunde jag tro att det skulle bli så.

2014-07-20 013


Fri (28).

20 juli, 2014

 

Sedan jag öppnade min blogg har underrubriken på den varit ”Vägen till frihet”. Jag borde kanske ändra det till ”Vägen i frihet” men jag väntar ett tag. Det återstår några turer innan processen kring mig är slutförd men visst, jag går verkligen vägen rakt fram och jag gör det som fri.

Vilken första sommar jag får uppleva! När jag går under klarblå himmel och känner morgonluften i min hud eller när jag cyklar utmed Indalsälven och ser stenfalken skära fjälltoppars siluetter, vet jag inget annat än frihet, inget annat än just nu. Det är underbart!

 

2014-07-17 005

Morgonpromenad 17/7 2014.


Fri (27).

16 juli, 2014

 

 

20140329p

Korridoren avdelning 32 våren 2014.

 

Den såg aldrig ut att ta slut, tiden på anstalten i Säter. Oändligt långa, precis som korridoren innanför de tjocka väggarna och bakom murarna, sträckte sig dagarna både bakåt och framåt samtidigt som vanmakten putsade golven ironiskt blanka.

När jag idag ser träd sträcka sig mot sommarblå himmel vet jag att mina kamrater fortfarande vistas i anstaltens tid av ingenting: inget hopp och ingen längtan. Det är min skyldighet att enträget slå på murarna och  visa fram vad de gömmer; rättsosäkerhet av förfärande slag. Först när murarna släpper in ljus och vind och människorna innanför dem blir människor igen, blir jag själv fri på riktigt.

Andra juni 2014 c

 


Fri (26).

12 juli, 2014

Ingen orolig sjö eller krickors  spring på spegelblank vattenyta finns längre hos den man som styrde båten. Hans drömmar om storfisken eller hans längtan efter stillhet är borta. Allt han bar i sin tanke är … ingenting.

När jag såg båten såg jag hur kort och litet våra liv är och jag kände i djupet av mig själv vad viktigt det är att vi tar vara på våra dagar. Livet självt är meningen med livet.

12 juli 2014.

12 juli 2014.


Fri (25).

8 juli, 2014

 

Det fanns ingen gråskala, ingen genetik, ingen skörhet. Allt handlade om onda föräldrar – fasansfulla fäder och förvridna mödrar. En världsbild, ett budskap och en mission.

Sommaren sjunger skir grönska och ljus målar dagen skön. Jag finns i detta som fri; fri från anstalten och fri från föreställningar som kastade så många till mörker.

Friheten hjälper mig att ta itu med det groteska som hände i södra Dalarna och i våra domstolar. Bergwallkommisssionen granskar, advokat Thomas Olsson arbetar fortfarande med mitt fall och jag själv skriver. Frihet är också att ta ansvar för det som varit. Jag tvekar inte en sekund att göra det.

Fri ah


Fri (24).

4 juli, 2014

Jag tänkte mig upp i detta utkikstorn i morse men jag kurkade, backade ur, vågade inte. Det som var en självklarhet för 23 år sedan är inte lika självklart idag. Men det är något underbart också med detta: jag är fri att välja om jag skall göra det eller det! Så, bilden under tornet är från samma promenad och med utsikt även den, om än från lägre (fastare) plan.

Fri ad

 

Fri ae


Fri (23).

30 juni, 2014

Det kan verka som att det inte är så märkvärdigt: vinden som rör huden, stegen som knarrar skogsvägens sand och grus, skogsduvan som öppnar väg ovan tallen, bäcken som porlar sommarmelodi. Men det är både märkvärdigt och märkligt, efter alla år bakom gråa anstaltsmurar och flerdubbla pansarglas är det det.

Jag är äntligen fri och varje dags varje minut äger jag friheten, finns i den och är medveten om den.

Promenad sista juni 2014.

Promenad sista juni 2014.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 113 andra följare