Fri (44).

18 oktober, 2014

När morgondimman lättar och trädens nakna kvistar klätt sig i rimfrost finns jag i något nytt, eller rättare, i något som jag inte upplevt på mer än två decennier. Tillsammans med S och K besökte jag idag en fågelsjö i västra Jämtland.  Vattnet var fruset, inga fåglar förutom en vilsen talgoxe syntes till.

Frid.

Jag är oerhört tacksam över att jag får finnas i detta, att igen få uppleva naturen och årstidsväxlingarna. När jag ser vit snö på grön grankvist eller blank is på skogstjärn lever jag tiden, finns i nuet. Det är underbart att kunna göra det.

18/10 2014.

18/10 2014.

 


Fri (43).

13 oktober, 2014

Under regntunga skyar går jag en eftermiddagspromenad. I bäcken, som släpper sitt vatten i Indalsälven, seglar med fart gulnade löv som lämnat sin skog och på ängen ser jag några rådjur som inte längre kan gömma sig bakom sly och buskar. Landskapet förändras och det går fort. När årstidens väder biter i mina kinder ser jag hur livet sträcker sig mot den vår det vet skall komma. Det ensamma lövet på kal kvist lämnar plats för det nya som skall komma.

 

SONY DSC


Fri (42).

4 oktober, 2014

Tillsammans med tvillingsystern har jag  i några dagar  gått  stigar som är nya för mig men som hon gått många gånger. Vi möter tider som varit gemensamma och som för samman alla år vi varit ifrån varandra. Jag går idag tvillingsysterns stigar och hon går mina; det är fantastiskt att göra det. Vi är delar av samma.

Morgonpromenad i Norrbotten.

Morgonpromenad i Norrbotten tillsammans med tvillingsystern.


Fri (41).

29 september, 2014

Nära och kära. Höstvindar visslar i husknutarna, brasan sprakar i vardagsrummet och god mat ätes i samspråk om det som varit och som är. Självklar syskonkärlek som blivit starkare med tiden. Det är gott att vara fri.

Jämtland i september 2014.

Jämtland i september 2014.


Fri (40).

23 september, 2014

Jag promenerar i septemberljus och besöker kärrhökens äng, ser hur den majestätiska fågeln  seglar i tunn dimma innan den dyker till mark. Jag går upp på åsen och ser ut över Indalsälven; stilla ångar den undan natten. Jag vandrar min tid i ett nu där fågelsträcken ritar sin färd mot höstblå himmel och träden brinner vemod. Jag är fri, äntligen är jag fri.

 

 

20/9 2014.

20/9 2014.


Fri (39).

19 september, 2014

Fri.

Morgontimmen är innesluten i ljus som vill öppna dagen. Mina steg knarrar skogsvägens grus och tanken rör sig i ett nu som rymmer alla mina dagar. Jag går vägen rakt fram, fri från de bojor som fängslade mig i vanmakt, fri att möta dagen som inga murar gömmer.

Morgon 19/9 2014.

Morgon 19/9 2014.


Fri (38).

16 september, 2014

När morgonen öppnar sitt fönster till ljus finns jag där.

Detta är min första höst i frihet på 24 år. Jag känner igen allt och ingenting: när dimman lättar och röda lingon gnistrar är det som inga år finns emellan då och nu annat än mitt egna häpna ”javisst ja”. När skogsduvans skugglika siluett bryter det stilla morgonljuset smälter tiden samman till de vingslag jag ser och hör och som jag för så länge sedan såg och hörde.

När morgonen öppnar sitt fönster till ljus finns jag där. Det är underbart.

20140916a


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 112 andra följare